Hejsan. Har varit vaken sedan 2 inatt. Drömde en mardröm. Första den här veckan. Den var aningen annorlunda en de övriga har varit också.

Jag befann mig ingenstans. Allting var svart, så långt man kunde se.

Det var även alldeles tyst, jag kunde inte ens höra mina egna andetag. Jag stog stilla ett bra tag,

var rädd för att röra på mig. Då hörde jag ett skrik, och av någon anledning så visste jag att det var Sally.

Så jag sprang, mot ljudet. Jag försökte ropa på henne, men jag kunde inte.  Det var som om orden, dog. (Fint ordval. jag vet..)

Tillslut så såg jag henne. Hon stod alldeles stilla i vad som liknade ett ''hav'' av dimma.

Dimman omringade henne, suddade ut henne. Hon blåste sakta bort, kan man säga. Det är svårt att förklara.

Hon skrek till mig, bad mig att hjälpa henne. Och det ville jag, jag ville räcka ut handen och rycka bort henne från dimman, men jag kunde inte, precis som när jag skulle ropa efter henne innan. Jag var alldeles förstelnad, kunde inte röra på mig, inte ens blinka. Jag såg på när hon ''blåste bort''. Jag hade totalpanik, skrek och grät inombords, medans jag på utsidan bara stod där medans hon grät och bönade att jag skulle hjälpa henne.

Men tillslut blev det tyst. Hon var borta, och jag hade varit helt oförmögen att kunna stoppa det.

Jag kunde fortfarande inte röra mig, och dimman hon hade fastnat i rörde sig mot mig, omringade mig.

Jag kände hur jag sakta försvann. Jag blåste bort, jag fanns inte mer. Sedan vaknade jag.

Inte svettig, panikslagen eller spyfärdig som jag oftast är när jag vaknar, utan, jag vet inte. Det är svårt att förklara. Jag skulle säga rädd, men det är inte rätt ord.

I alla fall, själva grejen är att, mina drömmar har liksom ett mönster. Någon eller flera personer jag bryr mig om

dör på ett hemskt, oftast på ett väldigt blodigt sätt, och jag tvingas alltid att se på, oförmögen att göra något.

Sedan, så vaknar jag precis innan jag själv ska dö.

Men det var annorlunda den här gången. Sally dog inte precis, hon försvann bara. Hon försvann från jordens yta, men hon dog inte. Och det faktum att jag också försvann. Jag borde ha vaknat innan jag själv försvann.

Jag vet inte, jag har alltid trott att det jag drömmer har att göra med döden, det faktum att den finns där,

och jag kan inte stoppa den från att inträffa mina nära och kära.

Men nu tror jag mer att det på något vis handlar om att jag är rädd för att förlora dem jag bryr mig om.

Att jag är rädd för att dem ska lämna mig. Det har väl på sätt och vis att göra med döden det också,

men inte på samma sätt.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag pallar inte. Jag pallar inte. Jag pallar inte. Har mått så otroligt dåligt på senaste tiden. Har aldrig velat avsluta mitt liv men de senaste cirka 4-5 månaderna har varit helvete och jag har haft skrämmande tankar. Senast veckorna har varit gans...

You ask me if i'm fine Im okay, i promise, i say. But really i am lost I can't find my way Tears and blood Running down my skin Why can't i for once be happy Why can't i for once just win Im not okay, i promise, i say. ...

  Baby i wont let you go, I cant live my life without you, and maybe i am crazy, i dont know, lets just fall asleep together, so i can be with you forever ...

En av mina kompisar går igenom ett jobbigt stadie just nu. Long story short så vet hon inte om att jag vet det, men det gör jag. Jag vill så gärna hjälpa henne, vill vara där trotts att hon aldrig varit det för mig, trotts att hon alltid tittat åt de...

Jag skiter fan i hälsa, enda sättet jag kan bli lycklig är att gå ner i vikt och det måste ske nu nu nu. ''Bränn mer kalorier en du tar in'' sitter inpräntat i min skalle. ...