Väger nu 60 kg. Har inte gått ner så mycket, men det faktum att jag äntligen börjat gå ner och inte upp känns fantastiskt. Jag mår så himla mycket bättre också, min kropp känns liksom friskare. Jag har börjat äta nyttigare, och jag äter både frukost lunch och middag. Visserligen äter jag inte alls mycket, väldigt väldigt lite faktiskt, men ändå. Förut klarade jag inte av att äta något till frukost eller lunch, och kvällsmaten spydde jag alltid upp. Sen så hade jag perioder då jag åt som en gris, spydde upp det, åt mer, spydde upp det och höll på så tills jag knappt kunde stå upp längre. Nu har jag behållt allt jag har ätit på senaste tiden. Jag känner mig riktigt jävla glad.

Har känt mig riktigt jävla glad idag. 

Förra året köpte jag ett par jävligt snygga jeans, som brukade sitta lite löst på mig, sen gick jag upp i vikt och kunde inte ens få dom över låren. Men jag har tvingat mig själv att äta lite hälsosammare, och träna mer, och idag prövade jag dom och jag får på dom! Dom är fortfarande väldigt tajta och jag kan inte knäppa knappen men jg får faktiskt på dom! Det får mig att känna att jag kan klara mer en vad jag tror.

Var inne på nån form av ungdomspsykolog-chattrum igår natt. Eller, tekniskt sett imorse då. Snackade med Sally i några timmar, sedan så gick jag och la mig, hade en mardröm och vaknade runt 4 typ. Kände att jag bara verkligen måste få ett slut på skiten och få sova klokt. Ärligt talat tror jag inte riktigt på det där med att en främling kan hjälpa en, men jag hade ingen annan att snacka med. Förutom Sally då, men hon har fått lyssna och hjälpa mig väldigt mycket på senaste tiden och jag känner bara att hon också har saker att prata om, och sina egna problem och behöver inte få mina dumpade på sig. Så jag hittade nått chattrum typ, kommer inte ihåg vilken men det var nån ungdomsmotagning någonsans som hade skiten, och jag fick då snacka med nån random ungdomspsykolog typ.

Så jag berättade om några av mina mardrömmar, hur det ALLTID är att någon/några jag bryr mig om dör/kommer till skada, och jag tvingas se på men kan inte göra något, och att jag sedan vaknar innan jag själv dör. Hen sa då att det delvis är relaterat till stress, och så frågade hen om jag hade något att vara stressad över. Och jag känner mig ganska stressad ofta, så det lät ganska logiskt. Och så sa hen att då blir det bara värre när jag heller inte får sova ut klokt ganska ofta. Att jag måste hitta tid under dagen där jag bara kan ta det lugnt, släppa taget om alla mina bekymmer och bara, slappna av. Lättare sagt en gjort dock. Hen sa att jag borde hitta något som jag kan göra under dagen, där jag inte behöver tänka allt för mycket. Tror jag ska börja springa faktiskt. Jag har sjukt dålig kondition, och jag vet att min kropp skulle må bättre av det, jag skulle känna mig friskare och då har jag något att sysselsätta mig med, där jag är helt ensam, med musik i öronen såklart, så jag inte behöver tänka på mer en Andy Biersacks sexig röst. Men det var inte bara stress heller. Hen sa att jag ganska uppenbarligen är rädd för att dem jag bryr mig om ska råka illa ut, och att jag inte ska kunna hindra det. Hen frågade sedan om jag hade kontrollbehov, vilket jag har, och det är ju ganska uppenbart varför. Det jag måste göra är att helt enkelt acceptera att jag inte kan kontrollera allt. Sorgliga och hemska saker händer ibland, men att jagi nte kan leva mitt liv i rädsla av att bli lämnad ensam. Återigen, lättare sagt en gjort. Hen föreslog att jag skulle börja med små saker, som att i skolan, inte alltid ta på mig rollen som ''gruppledare'' när vi har grupparbete. (Trotts att jag alltid hamnar med inkompetenta personer som inte ens klarar av att googla någonting själv..) 

Och när jag bråkar med en familjemedlem t.ex, att bara låta vem det nu är vinna, och ja, sånna saker. Och så ska jag även bara försöka att inte tänka på det. När jag gör det så ska jag försöka förhindra det genom att ja, tex gå ut och springa, lyssna på musik eller något sånt.

Känns faktiskt som om det kan funka, och om det gör det, kommer det göra mig till en mycket lyckligare person.