Jag har verkligen halkat tillbaka. Det känns som om när jag äntligen tagit mig upp ur det där stora hålet ramlade jag ner igen. Och jag är svag och trött från all ansträngning, och jag orkar inte en gång till.

Mindre poetisk beskrivning: Jag anstränger mig så hårt för att gå ner i vikt, men jag känner mig bara fetare och fetare för varje dag som går. Jag vet itne vad jag gör. Det är inte rättvist.

Jag har tvingat mig själv att sluta hetsäta för att sedan spy upp allt, gå dagar utan att knappt äta alls osv.

Jag äter en nyttig frukost, lunch, kvällsmat och dricker bara vatten, light läsk och proviva på morgonen (känslig mage). OCH jag motionerar varje kväll.

Men fortfarande. Jag har ju som sagt ingen våg nu, men jag vet ändå att jag gått upp i vikt. Mitt ansikte är stort och äckligt t.ex. 

Det fanns ett tag jag faktiskt gick ner i vikt, och var smal och faktiskt väldigt fin. Bara det att jag inser inte det för ens nu i efterhand. Då kunde jag oavsett vad inte sluta se mig själv som fet, och jag fortsatte fucka upp för mig själv så jag tillslut hamnade i svältläge som fick mig att gå upp pretty much på kort tid.

Om jag bara hade uppskattat mig själv då. OM jag bara att slutat fucka upp min kropp då! 

Är 100 % säker på att jag väger typ 70 kg. 70. 70. 70. 70. 70. 70.

Får ångest när jag tänker på skolan.. Inte för att jag bryr mig om vad andra tycker, men ändå, gör jag det. liksom.

Jag har varit överviktig sen jag var liten, och jag var vääldigt överviktig när jag var 10, och började i den skolan. Sedan gick jag ner i vikt (vilket jag inte riktigt somsagt insåg och uppskattade) och fick helt plötsligt mycket komplimanger om hur fin jag var. Och självklart kom sen pratet om hur fet jag var förut. Liksom, bara för att jag inte längre var överviktig var det ok att förolämpa det faktum att jag var det? Usch.

Nu när jag börjar skolan kommer folk titta på mig, prata om mig osv. Vilket bara resulterar i att jag går runt och drar in min mage så pass att jag knappt kan andas.

Jag behöver hjälp någonstans, av någon, men har ingenstans att vända mig. Min familj är utesluten, mina vänner är uteslutna, skolkuratorn/sköterskan är ett stort nej och, ja...

jag vet inte vad jag ska göra.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag pallar inte. Jag pallar inte. Jag pallar inte. Har mått så otroligt dåligt på senaste tiden. Har aldrig velat avsluta mitt liv men de senaste cirka 4-5 månaderna har varit helvete och jag har haft skrämmande tankar. Senast veckorna har varit gans...

You ask me if i'm fine Im okay, i promise, i say. But really i am lost I can't find my way Tears and blood Running down my skin Why can't i for once be happy Why can't i for once just win Im not okay, i promise, i say. ...

  Baby i wont let you go, I cant live my life without you, and maybe i am crazy, i dont know, lets just fall asleep together, so i can be with you forever ...

En av mina kompisar går igenom ett jobbigt stadie just nu. Long story short så vet hon inte om att jag vet det, men det gör jag. Jag vill så gärna hjälpa henne, vill vara där trotts att hon aldrig varit det för mig, trotts att hon alltid tittat åt de...

Jag skiter fan i hälsa, enda sättet jag kan bli lycklig är att gå ner i vikt och det måste ske nu nu nu. ''Bränn mer kalorier en du tar in'' sitter inpräntat i min skalle. ...