Skola imorgon. Suck. Har varit borta i sammanlagt 3 veckor typ. Har varit sjuk.

Men det ska faktiskt bli skönt, då har jag någonting att fokusera på på dgarna.

Och så kan jag komma undan med att äta typ ingenting. Frukost hinner jag inte med på morgonen,

så jag får alltid med mig en frukt som jag lämnar på bussen, lunch äter jag inte, och 

det är ingen som lägger märke till, och eftersom jag bor på landet och går i skola i stan

så går jag på stan ett tag efter skolan, så 3-4 dagar i veckan kan jag låtsas som om jag ätit på stan,

och då behöver jag inte bekymra mig över kvällsmat.

Och ja, jag vet att det låter sjukt, men jag äter hällre ingenting än står med fingrarna i halsen

hela tiden. Jag känner verkligen hur det har påvärkat min kropp, och mina tänder.. Jag lovar att jag har minst 3 hål.

Melodifestivalen ikväll då, tänker ringa och rösta som en galning på Yohio, haha.

Har gått ner 1 kg. Känner mig glad, men samtidigt så skäms jag.

Skäms över det faktum att jag är så fixerad vi min min vikt, över vad jag har gjort med 

min kropp bara för ett kilo.

A saviour, will be there, when u are feeling alone, oh.

Älskar den här låten.

Jag känner mig bortskämd. Känner mig som en dålig person. Det finns så många här i världen som har så mycket att må dåligt över. Svältande barn, ungdomar med våldsamma föräldrar.. Medans jag, jag har föräldrar som älskar mig, jag går på en bra skola och har det allmänt bra. Men ändå så mår jag dåligt. Inte hela tiden, i skolan till exempel, när jag är omringad av folk, och har saker att fokusera på, eller när jag snackar med Sally. Då känner jag mig normal.

Men när jag måste äta kvällsmat eller väga mig.. Då får jag en stor klump i magen. Då får jag skuldkänslor.

När jag äter mat lovar jag alltid mig själv att det ska få stanna, men det slutar alltid med att jag står böjd över toan med fingrarna i halsen.  När jag ska väga mig, så mår jag riktigt jävla dåligt.

Ända sedan ettan, har jag alltid varit överviktig. Men förra året, så skärpte jag mig. Började träna, äta sundare, och ganska snabbt hade jag gått från 70 kg till 54. Jag mådde så bra, men för något halvår sedan så gick jag upp 7 kg, 

så nu väger jag 61 kg till mina 173 cm. Och visst, dem flesta tycker väl kanske inte att det är så farligt, egentligen gör inte jag heller det. Jag tycker egentligen att vikt och utseende inte spelar så stor roll, att alla är vackra.

Men bara inte gällande mig själv.. När jag ser mig själv i spegeln ser jag en fet ko som är omöjlig att älska. 

Jag är arg på mig själv för att jag lät mig själv bli såhär..

Jag drömmer mardrömmar också, 2-5 dagar i veckan. 

Och det kanske inte låter så jobbigt, men det är det. För drömmarna känns så äkta, och så är dem

så målande. Som för någon månad sedan, så drömde jag att ett virus hade spridits och ja, lång

historia kort så var det ''the apocalypse''. Jag såg hur min bror och min pappa blev slitna i stycken,

och det var så värkligt. Så äckligt. Jag och min mamma, vi kom ifrån varandra, och jag hamnade med 

en annan grupp. Sedan så var jag av någon anledning ensam i en husbil, då jag fick tag på min mamma

via en walkie talkie. Jag grät, berättade var jag var, hon sa att hon skulle ta sig dit,

och sedan hörde jag grymtanden i bakgrunden, hon skrek länge, och sedan blev det tyst.

Det kändes så hemskt, och jag grät för full hals. Helt plötsligt så började det banka på dörren.

Det var då, ''zombies'', som försökte ta sig in. Jag tryckte mig mot dörren med det hjälpte inte.

Jag var för klen, så dem kom in, en slängde sig över mig, drägglade blod i mitt ansikte och skulle

precis bita tag i min kind när jag vaknade, alldeles svettig och panikslagen. Förstod först inte att det

bara varit en dröm. Jag grät otroligt länge, och lyckades inte somna om efteråt.

En annan gång så drömde jag att jag och Sally var ensamma i ett mörkt, unket rum.

Jag var fastbunden på en stol och hon var fastkedjad i golvet framför mig.

Vi var där ett tag, panikslagna, visste inte var vi var, försökte komma loss. Då kom en man utan ansikte in i rummet,

och jag kommer inte ihåg vad han hade, om det var en kniv, eller skalpell. Vilket som så böjde han sig ner över Sally, som skrek för fulla hals, och började skära i hennes ansikte. Han högg henne i ögat, och plockade ur det.

Som mina drömmar alltid är så var det så otroligt verkligt, och sedan, så så skärde han sakta av hennes huvud.

Sedan kom han sakta närmare mig, skulle precis hugga när jag vaknade och spydde.

Även om det bara är drömmar så måste jag drömma dem av en anledning.

För det är så ofta jag gör det, och det är ALLTID att någon/flera jag bryr mig om dör, och jag 

är oförmögen att rädda dem. Sedan, precis innan jag själv dör, så vaknar jag.

Så är det ALLTID. Det har fått mig att vara rädd för att sova, för jag vet inte om jag kommer få sova

ostört hela natten eller drömma en hemsk dröm och vakna kl. 5. Så jag är oftast vaken väldigt länge,

tills jag inte klarar av det längre och däckar.

Detta var väl inte så jätte intressant att veta kanske, men det kändes faktiskt väldigt bra att få skriva om det.

Jag tror att  den här boggen kommer hjälpa mig.

Hejsan. Jag är som det står i min presentation en tjej på 13 år, och jag kommer inte säga mitt namn, eller

lägga upp bilder där man kan se vem jag är, eftersom jag vill vara anonym.

Den här bloggen kommer fungera ungefär som en dagbok, och jag är inte intresserad av kommentarer där

folk inte har något vettigt att säga.

Jag kommer mestadels skriva om min ätstörning, mina känslor, drömmar/mardrömmar, texter osv.

Så nu vet ni det. På återseende.