Hej där. Har inte bloggat på ett tag, har inte riktigt känt att jag behövt.

Dem senaste dagarna har faktiskt varit helt ok. Jag har gjort ganska mycket,

varit i skolan, umgåts med vänner, gått på stan. Har inte hunnit stanna och tänka

särsklit mycket, vilket har varit skönt. Och så har jag inte ätit mycket alls,

och ingenting onyttigt över huvud taget. Känns bra. Och så har

jag inte drömt så mycket mardrömmar heller. Hoppas att jag inte kommer göra det

lika ofta, det har varit så skönt att verkligen få sova dem senaste dagarna.

Fast nu i helgen ska jag inte göra någonting. Är ensam hemma just nu.

Ensam med mina tankar. Jag skärde mig själv på halsen tidigare idag.

Inte för att jag håller på med sådant, men det var liksom..

Det är som om jag har två röster i mitt huvud, och ja, jag vet att det får mig att låta schizofren.

Men rösterna är en andra sidor av mig. Den ena säger åt mig hur ful och äcklig jag är,

att jag inte förtjänar mat för att jag är så fet.. Och den andra säger åt mig att

äta, säger åt mig att plåga mig själv så, för att jag förtjänar det. Det är inte alltid

dem är där, men ibland, som tidigare idag. Och jag ville bara att dem skulle sluta,

att dem skulle hålla käften, så jag skärde mig själv. Och det hjälpte, för

dem tystnade.

Hej på er. Har varit i skolan idag (nähä). Kom precis hem. Känner mig sjuk fast jag inte är det.

Förmodligen för att jag varken ätit eller druckit något alls idag, så jag ska väl försöka hinka i mig lite vatten snart.

Och så fyller min bror 15 idag. Det betyder at jag måste komma på en dum ursäkt till varför jag inte vill äta varken tårta, pizza eller dricka saft.

Hjärtat slår, huvudet bankar.

Kan inte andas, får ingen luft.

Jag drunknar, i mina egna tankar.

Jag sjunker längre och längre ner.

Kan inte ta mig upp.

Jag känner för att ge upp, jag orkar inte mer.

Skola imorgon. Suck. Har varit borta i sammanlagt 3 veckor typ. Har varit sjuk.

Men det ska faktiskt bli skönt, då har jag någonting att fokusera på på dgarna.

Och så kan jag komma undan med att äta typ ingenting. Frukost hinner jag inte med på morgonen,

så jag får alltid med mig en frukt som jag lämnar på bussen, lunch äter jag inte, och 

det är ingen som lägger märke till, och eftersom jag bor på landet och går i skola i stan

så går jag på stan ett tag efter skolan, så 3-4 dagar i veckan kan jag låtsas som om jag ätit på stan,

och då behöver jag inte bekymra mig över kvällsmat.

Och ja, jag vet att det låter sjukt, men jag äter hällre ingenting än står med fingrarna i halsen

hela tiden. Jag känner verkligen hur det har påvärkat min kropp, och mina tänder.. Jag lovar att jag har minst 3 hål.

Alltså usch. Har inte ätit något sedan i förrgår, då jag ständigt tvångsåt och spydde upp allting.

Mår illa av tanken på mat, fyfan. Blir rädd av att tänka tillbaka på hur jag betedde mig.

Har gjort så förut, men det har faktiskt aldrig varit så extremt som den här gången.

Melodifestivalen ikväll då, tänker ringa och rösta som en galning på Yohio, haha.

Jag älskar musik. Skulle dö utan min mp3. Kan sitta i timmar och lyssna på musik.

Det här kommer låta fånigt, men musiken har faktiskt hjälpt mig igenom mycket, och utan

black veil bries, my chemical romance, bullet for my valentine, yohio, seremedy och många fler

hade jag varit på ett mycket värre ställe mentalt en vad jag är nu.

Black veil brides är nog dem som hjälpt, och hjälper mig mest. Dels för att deras musik är fantastisk,

och budskaet i många låtar är så starkt.

Och själva bandet, de dem tror på, de dem står för. Jag ser verkligen upp till dem.

Speciellt Andy Biersack, sångaren. Mest för att det var han som startade själva bandet, och

utan honom hade dem aldrig tagit sig så långt. Och det faktum att han hade basically ingenting,

han bodde i en liten skitstad, och nu spelas låtarna han satt hemma och skrev i sitt vardagsrum på en 

skitgitarr på radion. He's amazing. They're amazing.

Kan knappt vänta tills konserten i april.

Mår kasst. Är svag och skakig i hela kroppen, uh. Varför?

För att jag är dum i huvudet. För att jag är en störd individ som inte någon form av självbehärskning.

Jag tvångsäter. Inte så att jag går och trycker i mig mat hela tiden, varje dag. Nej, oftast äter jag typ 

bara en macka eller en sked nutella på hela dagen. Men när det blir så att jag måste äta, att jag inte har något val,

som typ i skolan, om min lärare sätter sig vid samma bord som jag eller något. För hällre drar jag ut alla mina tänder en berättar för folk om hur jag egentligen har det. (Förutom Sally då.)

I alla fall, om jag måste äta en normal portion mat, så kan jag sedan inte sluta. Jag vet inte varför,

för ärligt talat så tycker jag att det mesta är äckligt. Förmodligen nån form av undermedveten självbestraffning.

Vilket som så pressar jag i mig allt möjligt, tills jag drabbas av otrolig ångest och sticker fingrarna i halsen om och om igen, tills det verkligen inte finns något kvar att få upp. Sedan lovar jag mig själv att jag ska sluta, för gott.

C.a en halvtimme senare så börjar jag tvångsäta igen, får ångest, och spyr upp allt. Så håller det på i några timmar, tills jag är så svag att jag knappt kan gå. Som nu. Vaknade klockan 6 imorse. (Har börjat försöka gå upp tidigare en mina föräldrar så det blir lättare att låtsas som jag redan ätit frukost.)

Men min mamma var vaken, och omtänksam som hon är hade hon hört mig gå runt på mitt rum, och rostat två mackor och hällt upp en skål fil till mig. Och jag kunde inte direkt säga att ajg inte var hungrig, när hon  gjort sig besväret. Så lång historia kort så har jag vräkt i mig över säkert 4 000 kalorier sen klockan 6 imorse, och sedan gjort mig av med dem. Men nu är det över för den här gången. Jag klarar inte mer, kan allvarligt knappt gå.

Jag darrar som fan. Vad i helvete gör jag med mig själv. Jag lovar att jag suddat ut minst 15 år från mitt liv så som jag håller på.